Om mig

Vem är jag som håller denna webbplats. Jo, jag är en helt vanlig 41-årig mamma till tre barn. Mitt mellanbarn har autism. Varför vet jag inte. Men när han var tre och ett halvt fick han sin diagnos. Då började kampen för att han skulle få det bättre. Personerna på landstinget som ställde diagnosen sa att vi skulle sätta honom på specialdagis och satsa på våra andra barn. Detta var december 2005. De sa att han hade mild till måttlig autism. Och att hans begåvning var ojämn.

Men som högskoleutbildad, internetintresserad duktig flicka som jag är, nöjde jag mig inte. Först kom ju chocken, att han var handikappad. Visst kunde han knappt säga ett ord, och han brydde sig inte om andra barn, och var hyperaktiv. Men handikappad? Ja ha. Skulle jag sätta honom på annat dagis?

Nej, jag fick genom mina svärföräldrar höra att det fanns hjälp. TIPO-träning! Det vill säga intensiv beteendeträning. Nu är det Banyancenter som driver detta genom Landstinget i Stockholm. Det tog nästan ett halvår att kämpa sig till. Både kommunen och förskolan var emot. Men så gav de upp och Filip fick vara kvar på sitt dagis och Ola kom till Filip. Tack gode Gud!

Filip älskade Ola och träningen. Han tog ikapp 1,5 års språkutveckling på tre månader. Efter ett halvår var han ikapp sina kamrater i språkförståelse. Vi fick lära känna vår pojke!

Jag hade läst lite om behandlingar, men jag hade så fullt upp med jobb och Filips träning. Men så läste jag DN-journalisten Birgitta Rubins bok "Barnet i glaskulan?" och förstod att det finns mer jag kan göra för att hjälpa Filip.
Jag började söka information på nätet, tog prover och satte igång med diet.

Dieten har betytt mycket för oss. Mycket jobb, men framför allt att Filip är mer närvarande och en i vår familj. Han har fortfarande autism. Men inte alls som han har varit. Han går i tvåan i vanlig grundskola. Är en smart och rolig kille. Har kompisar och vad jag tror en rätt så ljus framtid. Då är jag också lycklig.

Jag ägnar lite spartid till att utveckla den här webbplatsen. Varför? Jo, om jag kan hjälpa en enda annan förälder hjälpa sitt barn med autism, är all mödan värd. Jag har fått många mail från föräldrar som berättar om hur mycket bättre deras barn mår, hur de har börjat med dieten och barnet kan gå på toaletten själv eller börjat intressera sig för andra barn. Det är underbart!

Min man är med i styrelsen för BAN! som står för Behandla Autism Nu!. Min tanke är att denna webbplats ska vara ett komplement till BAN!s webbplats.

Tillbaka